(Kan tillägga att vi inte körde med bilen utan bara satt i den, för åka såhär får man icke göra)

Jag är trött, stressad, förvirrad. Tror det är novembermörkret som spökar. I fredags glömde jag nyckeln hem när jag gick på morgon så vid fyra när jag gick hem från jobbet insåg jag att jag var utelåst.. Men efter att ha sprungit upp på söder några gånger och först hämta nyckel och sedan väskan jag glömde när jag hämtade nyckeln kom jag äntligen in. Jag tog bilen ut till byn och hade fredagsmys med familjen. Väl inne i staden igen mötte jag upp några vänner, gick på heartbreak (helt nykter). Var även x antal år sedan jag var ut en fredag, vilket jag efter denna fredagskväll drog slutsatsen av att det var lika bra. Kändes så.. back in gymnasietiden.

Idag har jag varit ute i byn. Så himla lugnt och fridfullt där ute, pappa hade lagat älgstek, mamma gjort smoothie och Hugo var lika mysig och underbar som vanligt. Där ute får man tid att tänka, man har inga måsten, jag behöver inte sminka mig, fixa håret, jag kan ta dem fullaste byxorna ni kan tänka er (mamma skrattade och tyckte jag såg ut som en clown) jag kan isolera mig och inte prata eller träffa någon. Jag bara är..

Men nu är det slut på frid och fröjd, dags att duscha, fixa mig och bege mig iväg.